I belive
Det finns ett samspel mellan tankekraft och naturkraft.
Styr upp ditt liv med viljan.
Ska försöka mig på det..
Och tillsammans med viljan så kommer jag lyssna på hjärtat..
Ibland kanske det är det sämsta man kan göra..
Men jag kommer alltid lyssna på vad hjärtat säger..
Det säger mig så mycket mer än vad hjärnan gör!
Och idag har jag tänkt en massa..
Faktiskt massa på vad jag vill..
Och som jag önskar kan bli sant..
Så jag ska åka på resan med mina söta tjejer..
Ha det riktigt bra och bara njuta och ha kul och försöka stänga av allt annat och bara vara där och då!
Resten tar jag när jag kommer hem..
För jag kan inte gå så här..
Jag kan inte gå och undra och vänta..
Det måste få nått slags slut..
Min vilja är inställd helt på ett bra slut..
Så vi får se..
För det är svårt nu..
Men jag tänker inte ge upp..
Och jag tänker inte heller backa!!!
Jag står fast vid det jag sagt och jag kommer inte ge mig..
Jag tänker för en gång skull stå upp för mig själv..
För det här är jag inte värd..
Ju mer jag tänker på det, ju mer arg blir jag..
Arg på att alla andra bara fjäskar och inte kan stå för det dom sagt..
Men när du inte är där säger dom en helt annan sak..
Men du förstår det inte..
För alla håller ju bara med dig för att det inte ska bli tjaffs..
Och för att jag är ärlig får jag skiten!
Jag börjar inse en sak jag inte har fattat på alla mina 27 år i livet..
Jag är fan inte den svaga!
Nått som jag alltid trott och kännt, ibland även fått höra att jag är..
Jag är starkare än vad jag själv och andra trott!
Starkare än många andra!
Visst, jag mår dåligt..
Jag har problem med mig själv..
Men jag kan iaf ta itu med det..
Jag kan erkänna mina svaga sidor, och försöka göra nått åt dom..
Jag har fallit många gånger..
Varit nere på botten som många andra inte ens har en susning om hur det är..
Men fasiken jag har tagit mig upp igen..
Gång på gång..
Och jag står..
Kanske lite skakigt fortfarande, men jag står!
Jag kan ta att folk ger mig kritik, och säger vad jag har för brister..
Det är mer än vad vissa klarar av..
Många klarar inte av att visa sig svaga..
Erkänna sina brister och försöka göra nått åt dom..
Det är en annorlunda känsla..
Nått jag aldrig riktigt kännt förut..
Men jag gillar den!
Och om jag kan behålla den känslan jag har precis nu, känslan att känna mig stark och att jag klarar av mer än jag själv trott, då finns det inget som kan stoppa mig!
Jag kan lova en sak iaf!
Att jag kommer bli bra!
Jag har börjat få bra hjälp nu..
Och det tar tid med allt..
Men det kommer bli bra..
Jag hoppas att du tror på mig så pass mycket bara..
Jag tror iaf på dig!
