Mitt älskade lilla hjärta!!!

Fy fan vilken jobbig dag det var igår!
Den blev inte som planerat iaf om man säger så..
Palle och Cicci kom över för att mäta och fixa till ett staket till mig..
Men det slutade med att vi fick åka till djursjukhuset med Ozzy då hans öga hade ploppat ur ögonhålan..

Jag var helt förstörd när han stod där och skrek och när jag såg blodet i ögat på honom..
Sån tur var så va Cicci lugn och ringde och sa sen att vi skulle åka med honom omedelbart..
Stressad och helt skärrad irrar jag runt hemma för att komma på vad jag behöver ha med mig och försöker va lugn för Busters skull som blev hemma..
Jag lyckades nog inge vidare med det!
Men min stora kille är en duktig kille så han klarade sig hemma även om han va rorolig över lillen och vad som hänt..

Väl på sjukhuset har Cicci gått in med Ozzy före oss medan vi parkerade..
Och då dom visste att vi skulle komma så väntade dom bara på oss och vi fick hjälp direkt..
Sen kommer veterinären och tar in mig i ett rum och säger att dom måste söva honom och skära upp ett snitt för att försöka massera in ögat igen..
Då fick jag en ännu större chock då jag inte alls hade förstått att ögat hoppat ut!
Och sen säger hon att det måste göras på en gång och att man inte kan va säker på att han kommer få behålla ögat..
Så jag bryter ihop om möjligt ännu mer och känner mig helt förstörd!!

Men det gick fort inne på operationen och det tog längre tid att vänta på att han skulle vakna upp och så..
Sen kom veterinären med honom och då blir jag jätte ledsen när jag ser min älskling..
Hans öga är jätte svullet och dom har sytt igen det så man ser stygnen väldigt väl och bara en glipa är öppen för att jag ska kunna droppa in ögondroppar!
Hon berättar också att det är omöjligt att veta hur det kommer gå just nu och vi bokar in en tid till en ögonspecialist på fredag..

När vi väl kommit hem vill jag inte lämna hans sida..
Inte ens för att gå och hämta en huvudvärkstablett..
Och jag kände att jag inte skulle klara av att vara ensam..
För jag mådde så himla dåligt..
Men mamma kom över och så fort hon kom så kom även den värsta värken!
Kunde knappt sitta upp så fick gå och lägga mig och vila för att hoppas på att huvudvärken skulle gå över..

Och det gjorde den lagom till att vi fick skjuts hem till mamma..
Men det blev inte särskillt mycket sömn inatt för någon..
Ozzy har varit så orolig och inte alls kunnat sova..

Vi har sovit nån timme på förmidaggen idag..
Och sen när mamma kom hem igen så var vi ute lite..
Så han mår iaf bra för övrigt..
Han äter och dricker och är rätt pigg ändå..
Så det är jätte skönt..

Men när dropparna ska ges så får han panik och pipper och vill inte alls..
Och då börjar jag må dåligt igen..
Hatar att se honom må dåligt..
Och med hans svullna ihopsydda öga =(

Jag kommer inte kunna känna mig avslappnad för ens jag vet hur det ser ut på fredag!
Men jag ber till allt att det läkt som det ska och att han faktiskt kanske kan få behålla synen helt!
Fast det är nog inte så stor chans..
Nedsatt syn blir det nog iaf, men bara han får behålla ögat och inte blir helt blind!

Mitt älskade älskade lilla hjärta..
Hela jag går sönder!!!

Nu är det bara att hålla tummarna för att det blir bra!




Mamma älskar dig! <3

Som dag och natt

"Som jag sagt förut så kan det yttra sig på flera olika sätt. För den inåtagerande typen kan det se ut som att han eller hon inte vågar ta någon plats alls i sociala sammanhang eller i livet överhuvudtaget, avstår från att säga sin åsikt, ställer sig oftast sist och gör allt för att inte dra till sig uppmärksamhet eller synas. Personen i fråga "slår" ofta på sig själv och är en mästare på att älta alla sina misstag och hur dålig han eller hon är.

Den andra typen, men mer utåtagerande, kan istället göra allt för att synas och stå i centrum, han eller hon kräver uppmärksamhet och bekräftelse hela tiden men lyssnar sällan till andra människor. Jag tror alla råkat ut för peroner som inte lyssnar. Det blir ganska frustrerande. Påpekar man för dem att de inte lyssnar känner de sig ofta orättvist anklagande- de har hört allt man sagt. Men att höra vad man säger och att lyssna är inte nödvändigtvis samma sak."

Det var som att hon skrev om oss!
Det där är verkligen du och jag!

Precis så där känner jag att hela våra liv har varit!
Och även om vi är som dag och natt, så grundar det sig ur precis samma sak!
Så egentligen är vi kanske inte så olika!?

09-06-12

Tre veckor har tydligen gått sen jag skrev sist såg jag..
Har ingen som helst lust till bloggen längre..

Ett tag så kände jag att jag lika gärna kan ta bort den..
Men så känns det också onödigt, för jag vet att jag kommer komma tillbaka till det så småning om..
Så den får va kvar, men inte va så uppdaterad i perioder..

Just nu känner jag mig inne i en period som känns rätt tuff, även om jag mår bra för det mesta!
Men det är nått nytt och jag försöker verkligen lappa ihop mig själv..
Jag känner mig som ett 10,000 bitars pussel..
Och jag har precis fått ihop ramen som håller ihop allting, men alla andra bitar är fortfarande i en enda röra..

Det känns som om jag inte orkar uppdatera nått för att det bara är samma sak dag ut och dag in..
Även om det händer lite roligare saker då och då så orkar jag inte gå in och skriva om det..

Men som sagt, det kommer nog komma en dag då jag känner att jag behöver skrivandet lite oftare..
För det är skönt att skriva av sig lite även om det inte är om något särskillt eller bara är massa ordbajs egentligen..

För att avsluta lite roligare bjuder jag på det här sjukt roliga klippet..
Skrattade ihjäl mig när jag fick se det..
Vilken underbar liten kille, hahahah