Himlen gråter och jag med den!
Jag känner mig helt förstörd!
Tankarna vägrar ge sig iväg och jag är helt slut av dom..
Tårarna bara rinner ner för kinderna på mig..
Tar dom aldrig slut??
Min ångest håller på att äta upp mig levande..
Hur tar jag död på den innan den tar död på mig?!?
I allt så är det inte mig jag egentligen tänker på eller är orolig över..
Det har det aldrig varit och lär aldrig bli heller..
Jag kan inte låta bli att bli rädd..
Rädd att det blir för mycket..
Jag vet inte hur jag får detta helvete att sluta!
Hur jag ska ta död på tankarna som får mig att må dåligt..
Det kommer vare sig jag vill det eller inte..
Och jag försöker..
Det ska gudarna veta, att jag försöker, försöker verkligen att sluta känna som jag gör..
Men det är svårt att lära om nått som sitter långt in i ryggmärgen..
It´s been a long way, I try hard not to fall apart..
Read the stars and see my scars...
Snälla bara försvinn!
