This is just me.

Det var ett tag sen jag skrev..
Jag har inte kännt för det alls..

Nu kände jag bara att jag var tvungen att skriva av mig lite..
Försöka få bort det onda i min kropp..

Idag är en sjukt jobbig dag..
Det har varit en tuff vecka..
Men idag, nu när jag sitter här ensam hemma för att vänta på att timmarna ska gå för att åka till jobbet, är det sjukt jobbigt..
Tankarna bara far runt i huvudet på mig..
Och tårarna går inte att hålla tillbaka längre..

Jag vill inte..
Har tryckt ner allt jag känner hela veckan och vill inte alls kunna känna som jag gör..
Men jag kan inte stoppa det..

Gudarna ska veta vad jag försöker med allt..
Jag försöker hålla järnmasken på så ingen ska se hur jag egentligen mår..
Och det har gått ganska bra..

Klart jag kanske inte varit på topp och att det märks tydligt..
Men det är ingenting mot vad som faktiskt finns där inne i kroppen som jag inte visar..

Hur får man tankarna att sluta ploppa upp??
Hur orkar man med alla tankar som den ena efter den andra löser av varandra så man tillslut inte vet vad man tänker på för att dom är för många på samma gång?

Jag har en klump i magen..
Precis en sån klump jag haft förr..
Och det är det värsta jag vet..
För jag orkar inte gå igenom allt igen..

Jag blir så rädd för den känslan jag känner, för jag vet att jag måste börja tänka på MIG..
Inte på nån annan..
Sluta passa upp alla andra..
Sluta va alla andra till lags och vänta på att nån ska börja tänka på mig..
För det händer aldrig..

Folk gör precis som jag borde göra..
Tänka på enbart sig själv..

Jag vill inte va själv, jag vill inte tänka på mig själv..
Men det verkar som om det skulle kunna bli min undergång.

Jag måste hitta styrkan igen..
För den har försvunnit och jag hittar den verkligen inte..

Kom tillbaka!